Om pionjären Martin Buber som verkade för en judisk-arabisk enhet!
Söndagen 19 mars 2006 var jag i Hedvigs prästgård här i Norrköping på
föredrag och diskussion om den store 1900-talsfilosofen, teologen, sociologen,
pedagogen - ja, den judiske mystikern som rönt så mycken uppskattning under
sin levnad , inte minst bland protestanter, nämligen Martin Buber. Seminariet
leddes av komministern, numera prosten i Hedvigs prästgård, som har ansvar för alla aktiviteter
därstädes, t.ex. retreater, meditationer, pilgrimscafét m.m. nämligen Myra
Ekström. Själv kom jag i kontakt med Buber på 80-talet, då jag lånade på bibliotek
och läste några av hans böcker.
Martin Buber föddes i världsstaden på den tiden, där "allt" hände sig,
där t.ex. både Karl Marx, Sigmund Freud och Gustav Mahler verkade, nämligen i
Wien. År 1878 föddes han och växte upp till en lärd man som så småningom fick
en lärostol, ett professorat i Frankfurt. Under 1920-talet reste han runt och
nedtecknade inte mindre än c:a 4 000 judiska legender, som han bearbetade
och gav ut i bokform några av. På så vis räddade han det judiska arvet, som
annars skulle ha förstörts pga nazisternas illdåd och förintelse av judar.
Som exempel på en sådan buberiansk legend vill jag återberätta följande:
En judisk rabbin frågade en gång en liten pojke:
"Du ska få 1 gulden om du säger var Gud finns?"
Då såg den lille grabben upp på rabbinen och svarade honom:
"Och du ska få 1 gulden av mig om du säger var nånstans Gud inte finns!"
År 1933 fråntog nazisterna Buber hans ämbete i Frankfurt och han flydde
år 1938 till Jerusalem och undervisade som professor i sociologi vid det
hebreiska universitetet därstädes. Det var 10 år innan staten Israel bildades och
Bubers politiska hemvist var den utopiske socialistens, som rimmade väl med
stämningarna bland ditflyttade judar och som var i ropet i och med
kibbutz-väsendet och den kollektivistiska anda som sattes i system då staten
Israel byggdes upp. Men Buber menade att både judar och palestinier borde
kunna samsas i en gemensam stat; han verkade för en judisk-arabisk enhet och
han blev föreslagen till Nobels fredspris, men då Nobelkommittén i Oslo ville ge
priset oxå till en palestinier och man hittade ingen lämplig, blev det inget med den
saken.
Buber dog år 1965 och hedrades med israelisk statsbegravning, och
märk: Buber följdes till sista vilan av inte bara judar och kristna utan oxå av, sägs
det 100 000 palestinier. En stor politisk och religiös ledaregestalt gick bort och jag
tänker på att det ödesdigra 6-dagars-kriget inträffade åren efter hans död, ett krig
vars konsekvenser har plågat israeler och palestinier alltsedan dess.
Det har getts ut många böcker ur Bubers hand, oxå på svenska. Själv har
jag i min ägo en lättillgänglig biografi skriven av professorn i Glasgow: Ronald
Gregor Smith, som kände Buber personligen och som finns översatt till svenska;
inköpt billigt från www.antikvariatlyktan.nu. Bubers mest kända bok, som jag dock
inte läst, är "Jag och Du", (finns oxå på svenska) där han går igenom sitt
dialogtänkande: det att människor måtte se varandra i dialog, i samarbete, att se
Gud i allting, att se Gud i andra människor, som ett "kärt och älskat Du". Det
berättas oxå att ingen mindre än Dag Hammarsköld var påverkad av Bubers
tänkande, så mycket att denne höll på att översätta Bubers "Jag och Du" till
svenska när han omkom över byn Ndola i början av 1960-talet.
21 mars 2006 - redigerat 25 januari 2012
Margareta Maya Gustafsson
Ursprungligen publicerat i Frälsis medlemstidning, WIlliam 2006
Sverige har upplevt en grov sekularisering där människor inte tror på en gud, inte tror på att gudomen är kärleksfull, att livet vill det goda bästa. Den alltomfattande breda sekularisering Sverige upplevt de senaste decennierna har medfört att respekten för människokroppen är borta. Det är ju mest kvinnor inom vården som jobbar och dom i sin yrkesutövning finns det inte plats för omsorg och kärleksfull vård om de privata alternativen får gälla. Fram för de gammeldagsa kvinnliga dygderna om att lära sig bry sig om andra människors väl och ve.
När jag jobbade inom äldrevården i Högalid i Stockholm i slutet av 70-talet fick vi 2 timmar hos varje pensionär och hann med att bry oss om, att lyssna att bereda de gamla tid för att någon lyssnar till vad de har att säga förutom att gå o handla mat, att gå till tvättstugan och att städa o laga lite mat.. vi hann med att sitta ned och låta stressen vara långt borta.
Bort med allt plågande lönsamhetskalkyler hos privata börsbolag som kommunens biståndhandläggare valt att sälja ut vården till privata företag… bort med lönssamhetstänkandet och fram för värme, solidaritet och rättvisa och frihet för rätten att vara gammal och att ha jobbat och gjort sitt i samhället och nu väntar på Tack från de efterkommande generationerna att de får en värdig ålderdom.
Fram för respekt för människokroppen!
Norrköping 11.11.11
Margareta Maya Gustafsson